Om tre och en halv vecka (exakt naturligtvis!!!) så skall jag med ett eller möjligtvis två vackra små skrik föda mitt och mannens första barn till världen. Jag torkar ett par svettdroppar ur pannan med en liten näsduk och ler nöjt mot min blivande make (OK, allt är inte riktigt gjort i rätt ordning här men så blir det när andan faller på) och efter ett par timmar så vandrar vi hem från BB med babyliften under armen som vår gemensamma kärlek ligger nedbäddad i.
Till vårt nya liv. Alla säger nämligen att det inte alls kommer att bli som förut. Exakt hur det förändrar sig är mycket oklart. Det hänger dels på dig själv och hur du ”tar det”, men naturligtvis även på ”vilket barn man får”. Möjligtvis också på ”vilken barnvagn man köper”. Högst förvirrande, men ändå väldigt spännande. Jag kan lugnt konstatera att såhär länge har jag inte varit ledig sedan sexårsåldern.
En sak som man i alla fall kan vara säker på förändras är den ekonomiska situationen. Från att ha levt vad som nu verkar vara det ljuva livet som dinkie, ”double income, no kids”, så inser man efter ett par planeringsvändor på Försäkringskassans hemsida att min inkomst (eller mannens då han bli ledig) det närmaste året kommer att… halveras. Vilket blir en utmaning med förestående bröllop, en bostadsrättsförening som planerar balkonginvesteringar och bebisutgifter till höger och vänster.
Inte oroa sig. Vi har ju pluggat båda två så vi är proffs på att vara fattiga. Och mer tid, det ska jag väl klara av.
Till vårt nya liv. Alla säger nämligen att det inte alls kommer att bli som förut. Exakt hur det förändrar sig är mycket oklart. Det hänger dels på dig själv och hur du ”tar det”, men naturligtvis även på ”vilket barn man får”. Möjligtvis också på ”vilken barnvagn man köper”. Högst förvirrande, men ändå väldigt spännande. Jag kan lugnt konstatera att såhär länge har jag inte varit ledig sedan sexårsåldern.
En sak som man i alla fall kan vara säker på förändras är den ekonomiska situationen. Från att ha levt vad som nu verkar vara det ljuva livet som dinkie, ”double income, no kids”, så inser man efter ett par planeringsvändor på Försäkringskassans hemsida att min inkomst (eller mannens då han bli ledig) det närmaste året kommer att… halveras. Vilket blir en utmaning med förestående bröllop, en bostadsrättsförening som planerar balkonginvesteringar och bebisutgifter till höger och vänster.
Inte oroa sig. Vi har ju pluggat båda två så vi är proffs på att vara fattiga. Och mer tid, det ska jag väl klara av.
4 kommentarer:
Här sitter man och slösurfar en lördagseftermiddag på dn.se och vad hittar man om inte denna länk.
Om du ser det från den ljusa sidan får du ju, som du själv säger, lite mer tid då du inte behöver infinna dig på Hagaporten varje dag. Lycka till med allt och hälsa herr Ä!
/Gustav (Åf/Eff Energi)
Ska verkligen bli kul att fortsätta läsa din blogg!
Hälsningar Hilda F (som redan är mamma sedan många år)
Tur att din man har en äldre bror så att ni kan ärva lite bebis-sker.
Avropa så kommer leveranserna från Svertinge.
Hej, Hanna!
Tur att lyckan inte ligger i pengar! :-) för ersättningen från FK räcker inte till mycket. Ni får väl hoppas på goda grannar och släkten. Lite mat kan vi bjuda på om ni kommer till Finspång. :-)
Stor kram från Simons svärmor
Skicka en kommentar