I helgen var jag på kick-off med jobbet i Lundsbrunn (en liten men naggande god håla med egen kurort i Västergötland). Väl hemma igen så insåg jag att de närmaste veckorna så får jag spela på hemmaplan. En vän till mig var nere på mässa i Göteborg när hennes vatten gick. De klarade sig till Örebro, men sen så var det raka vägen in på BB, den lilla söta kom ut ett par timmar senare. ”Åk ingenstans!” var hennes råd.
Genast drömmer jag mig iväg till platser jag längtar efter att besöka, som alltid när man av olika skäl faktiskt inte kan packa sin väska nästa dag och bara flyga iväg. Jag har turen att ha vänner som bor och arbetar på spännande platser runt om i världen, New York, Ljubjana, Dehli, Tokyo och brorsan i Abu Dhabi. Jag undviker att kika nedåt mot min växande framsida och låtsas att jag imorgon beställer den där billiga sista-minuten-biljetten till ett nytt ställe med nya intryck, nya smaker och främmande lukter.
Efter lite googlande inser man att de annars återvinnande, kravhandlande svenskarna inte påverkats av klimatdebatten när det kommer till resvanor. Genomsnittssvensken reser allt oftare, resorna blir kortare i tid men lägre vad gäller antalet kilometer. Jag skall verkligen inte kasta första stenen, den dominerande delen av mitt årliga bidrag till den globala uppvärmningen är de flygresor jag inte kan vara utan.
Kan man tolka det ökande resandet som att svensken har fått det bättre? Eller prioriterar man annorlunda hemma vid köksborden när höstbudgeten skall läggas fram? Jag skulle gissa på det senare. Det har blivit viktigt med upplevelser, att ge livet den där extra kryddan som man kan tycka att det saknar en kall novembermorgon med snorig näsa och en bil som inte startar. Jag får drömma vidare, med den här magen skulle det nog vara svårt att lura ett flygbolag att ta mig till någon trevlig söderhavsö på en veckas semester.
Genast drömmer jag mig iväg till platser jag längtar efter att besöka, som alltid när man av olika skäl faktiskt inte kan packa sin väska nästa dag och bara flyga iväg. Jag har turen att ha vänner som bor och arbetar på spännande platser runt om i världen, New York, Ljubjana, Dehli, Tokyo och brorsan i Abu Dhabi. Jag undviker att kika nedåt mot min växande framsida och låtsas att jag imorgon beställer den där billiga sista-minuten-biljetten till ett nytt ställe med nya intryck, nya smaker och främmande lukter.
Efter lite googlande inser man att de annars återvinnande, kravhandlande svenskarna inte påverkats av klimatdebatten när det kommer till resvanor. Genomsnittssvensken reser allt oftare, resorna blir kortare i tid men lägre vad gäller antalet kilometer. Jag skall verkligen inte kasta första stenen, den dominerande delen av mitt årliga bidrag till den globala uppvärmningen är de flygresor jag inte kan vara utan.
Kan man tolka det ökande resandet som att svensken har fått det bättre? Eller prioriterar man annorlunda hemma vid köksborden när höstbudgeten skall läggas fram? Jag skulle gissa på det senare. Det har blivit viktigt med upplevelser, att ge livet den där extra kryddan som man kan tycka att det saknar en kall novembermorgon med snorig näsa och en bil som inte startar. Jag får drömma vidare, med den här magen skulle det nog vara svårt att lura ett flygbolag att ta mig till någon trevlig söderhavsö på en veckas semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar