Igår så bjöd vi två vänner på middag här hemma. De är mitt uppe i att hitta ett nytt boende. Det innebär att de cyklar runt på visningar varje söndag. Cykel är ett måste om man vill klämma in mer än tre – fyra visningar på en dag. Veckans andra dagar ber de om lånelöften hos olika banker och funderar väldigt mycket på hur stor del av deras pengar varje månad som kan gå till boende utan att privatekonomin kollapsar. Följaktligen blev kvällens diskussionsämne pengar.
Värdeökning, investering, jobbskatteavdrag, pensionssparande, investeringsfond, börsutveckling, ränterabatt, förhandling, värnskatt, kontantinsats, värdeminskning (hjälp!), amortering, brytpunkt för statlig skatt… Alla uttryck och resonemang kring varför den ena strategin är bättre än den andra gör mig snart alldeles tom i huvudet. Jag vet inte om min bebis även bygger bo i min hjärna men just denna kväll finns ingen plats för ränterabatter på si och så antal punkter. Jag känner hur min primalhjärna vill öppna en ny bank i madrassen hemma för att återta kontrollen.
Hur kan man kombinera ett genuint ointresse med en sund privatekonomi?
1 kommentar:
I hear you, min rara namne;-)
Skicka en kommentar