Idag kan man försäkra sitt barn redan i när det ligger i magen. Sedan så ska det helst försäkras igen direkt när det kommit ut så att ingenting jobbigt hinner hända. Så var det någon som sa i alla fall. Det flödar av råd på temat hur man i hela friden ska lyckas ge sitt barn en bra framtid.
Tankarna snurrar i huvudet: Barnen skall känna sig älskade och behövda, fast man får inte bli en curlingförälder som fostrar ett bortskämt monster. Man ska gärna kunna ge dem det de behöver när de behöver det, fast ännu en gång utan att fostra ett bortskämt monster. Man skall ge dem det underlag de behöver, både självförtroendemässigt och ekonomiskt så att de, när det väl är dags att släppa taget, kan göra något bra av sina liv och känna sig stolta och man själv kan slänga sig i närmaste soffa, pusta ut och vänta på barn-barnen. Hm, om jag frågar mina föräldrar så kanske det inte riktigt tar slut där, men vi utgår från det för resonemangets skull…
Ingenjören resonerar: Vad behöver barn?
1. Kärlek
2. Trygghet
Eller:
1. Trygghet
2. Kärlek
Eller kärlek och trygghet, det kanske blir bäst.
Två ord, kort och koncist. Bra jobb, ingenjören. De två delarna bygger först och främst på att jag och mannen är två vettiga människor som är torra nog bakom öronen för att förstå allvaret vi satt oss själva i. Fast när man börjar rota i begreppen så är det ju aldrig så enkelt som det ser ut. I varje ögonblick så ska dessa två delar uppfyllas och sättas väldigt högt på agendan oavsett om det är måndag morgon två dagar innan lönen masar sig in på kontot, flingorna är slut och alla är lite sådär småovänner. Man kanske kan få användning av sin profylaxandningsteknik även efter födseln?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar