torsdag 5 november 2009

Flickan med guldbyxorna







Sidentyget frasar när jag sakta får hjälp att dra den över huvudet. Det är så mycket tyg att jag knappt hittar ut! Klänningen glider på plats på min kropp, inte ett spår av barnafödsel, det kan man tacka den personlige tränaren för! Frisyr med enorma mängder löshår och make-up åker snabbt på hos frisören. När jag öppnar ögonen så känner jag knappt igen mig själv, jag är så… snygg.

Den gräddvita cabrioleten hämtar upp och tar oss till vigseln. Massor, massor av vänner och familj! Kvällen är en dröm, middagen fylld av fantastisk mat som bärs fram av horder av uppmärksamma servitörer, vi dansar till det 20 man starka storbandet tills benen inte bär oss längre. Dagen efter käkar vi buffé med alla trötta men lyckliga bröllopsgäster, tar en taxi till Arlanda och flyger någonstans långt bort riktigt länge.

OK. Vi kanske får skära lite i det här. Behöver jag en personlig tränare? Sit-ups framför TV:n är ju gratis. Och en gräddvit cab? Jag är ju faktiskt miljövän. Ett 15-manna-storband? Snälla?

Gifta oss kommer vi att göra i alla fall. Och roligt kommer det att bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar