Jag och mannen firade häromdagen att jag var ledig från jobbet på ett mycket ansvarsfullt och lärorikt sätt. Vi gick och såg Electric Banana Bands show på Konserthuset i Stockholm tillsammans med ungefär ettusen barn. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen, bring ´em on! tänkte vi och äntrade lokalen.
Alla barnen hävdade med självklarhet att de sett Trazan och Banarne både 1976 och 1980 då det begav sig förra gången. Sedan sjöng alla med och gjorde rörelser till sången om Maja, den söta pirayan och skrek ”Jag vill bo i en svamp!” så att Konserthusets tak hade kunnat ramla ned. Några barn som satt precis framför oss höll sig avvaktande fram till att 70-tals-discorörelserna i ”Banankontakt” kom igång, det var uppenbart att det där, det hade de tränat hemma.
Jag levde mig in med liv och lust i både sång och dans. Det är underligt hur texter och sånger som man lärt sig, men sedan inte tänkt på sedan 1988 fortfarande sitter som en smäck. Fick därmed också uppleva hur framtiden kommer att te sig med mina barn. Jag kommer bli en såndär töntig mamma som låter och syns för mycket. Fick både en och två blickar från 70-tals-discobarnen som nog tyckte jag var lite väl entusiastisk.
Man blir lite blödig av masspsykoser. Jag grät en skvätt och sjöng ”Maja, min Maja, min bitska lilla piraya” samtidigt som jag gjorde pirayarörelser i luften med handen tillsammans med tusen kids. Bra start på föräldraledigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar